Men russen då?

Det har varit lite mycket Herkules här ett tag så det är hög tid att rapportera om förstlingarna på den här bloggen- Russen. 

Knubben- tränas nästan enbart i de akademiska tänket. Efter en tid med hälta och sårskada är han nu på banan igen.

Lina- är Harrys häst (och inte ett russ) så jag gör inte så mycket med henne. Vi två brukar nh:a lite ibland eftersom hon har en aningens stursk attityd. Har även ar tränat lite men det är så lite att det inte räknas. Tiden går fort nu och vi får nog snart börja spana efter brunsten eftersom hon ska hem till Skyttmon på betäckning när så är fallet. Hon är också först ut med att fälla vinterpäls.

Mylta- är en av de vänligaste unghästar jag mött. Mjuk och försynt smyger hon fram och vill vara med. Hon är miljö/utrustningsrutinerad (om det nu finns ett sånt ord i hästträning?) och det är hög tid att börja tömköra. 

Elvira-ligger på samma nivå som Mylta träningsmässigt. Hon är dock lite tuffare och framfusigare i sitt sätt att vara. Vi har också bestämt att hon ska säljas så snart en hugad och passande spekulant finns.

Yra- läxar upp Lina så gott hon kan och bossar runt med dom andra. Hon har alltid en egen höhög. Yra har provat selen och haft lite annat jox på ryggen och möter det med en tuff attityd som att lägga öronen bakåt och stampa lite ilsket med en framhov. Hon vet också att människor är till för att borsta på henne om det hålls en sådan i handen. En ponnyprinsessa med andra ord.

Lycko- är den som smyger i utkanten av flocken och verkar rätt nöjd med att slippa "småttingarna". Borstad blir hon gärna och länge, helst på halsen.

Disa- förbereds inför sin flytt till Ebba. Hon tömkörs (i sidepull och grimma) överallt och ska snart spännas för skaklar. Hennes problem här i världen heter bett. Hon förstår inte alls vitsen med skrot i munnen. Det går dock bättre och bättre och det går numera att styra henne halvhyfsat på bett.