Ystra Lina och barbackaridning

-Tror inte det, sa Lina och vände rumpan åt mig när jag kom gående med sidepull och hjälm.

Varken lock och pock eller svordomar hjälpte.

Skitkul tyckte russfröknarna när Lina äntligen lyckats skilja ut dom två från mig.

Vi hade bara stått mitt i hagen och tittat på den galna nordisen som varvade oss gång på gång.

Galoppera kan hon iallafall.

Väl infångad och nerlugnad klättrade jag upp via en pall som damen ifråga fick ungefär tre räddattacker för. Det gick bra att jag ställde pallen brevid henne men hon kunde absolut inte ställa sig brevid den själv.....korkad häst eller?!

Det enda vi tränade på var att ge efter för höger tygel.
-Svårt, sa Lina och skickade över mig på vänstersidan och gick dit hon tittade.
Till slut fick vi till det, stillastående kan tilläggas.
Det blir nog lite markträning framöver....


Det är långt till backen.....