det kom ett brev

Idag har jag fått ett brev av Russavelsföreningen. Snälla Pernilla hade snokat lite i stamböckerna åt mig framförallt om Najka. Lycko Fröken (som det stavas) är hennes fjärde och sist registrerade föl. Det finns ytterligare tre föl som är oregistrerade som föreningen vet om. Enligt uppgift har Najka haft minst åtta föl (Mylta inräknad) med fem olika hingstar, Kanyl G 399, Rusch 456, Rasputin 449, Hilmer 495 och Granat 413.
Mylta, Elvira, Disa och Knubben ska nu DNA-typas för att få pass hos russen.
Som ett brev på posten så ringde försäkringsgubben idag också, så nu har dom veterinärvårdsförsäkring ett halvår framöver. Dessutom så kommer ID-skrivaren så fort det går att ta i fölen utan att dom svimmar.

Disa Duktig

Dom är roliga fölen, jag får lov att hålla en hand på rumpan åt Elvira när vi promenerar runt hagen i sakta mak, Mylta är inte lika modig än, lurade henne lite när hon låg ner, jag kröp på alla fyra när jag närmade mig henne och fick faktiskt ta i en bakhov och ett bakben innan avundsjuka Disa kom och förstörde alltihop. Disa skulle ha haft en jämnårig kompis som liksom hon inte har någon självklar uppgift i flocken om än att hon agerar fölvakt ibland. Disa har idag varit på promenad runt hagen i grimma och blivit riktigt genomborstad. Jag har också säckat ut henne med bjällerkransen och det var inte det minsta läskigt. Duktig Disa. Kanske ska hon få heta Duktig i efternamn: surDisa Duktig.

Knubben har fortfarande lite problem med att ledas, han tycker att det är svårt. I hans hjärna är det just nu svårast att veta när man "sitter fast" eller inte. Han blir lika förvånad när han är "fri" som när han är "fast". Nästan det ända han gör är att "frysa" och står med spetsade öron och säger liksom; Jaha och nu`rå? vare sig han har grimma och rep på eller inte (Konstig förklaring, men ni kanske fattar) Det kopplar väl nån dag.

Lyckofröken har också varit på promenad, hon blir lite orolig när hon inte kan rädda Elvira när hon hamnar i trubbel, oftast för att hon går och muckar med Knubben..

Najka, den gamla damen, kollar bara om det nalkas nåt gott typ äpplen eller morötter om inte så tar hon som vanligt sin plats i en ytterkant.

kulturarv

Enligt dom som kan så har vi ett kulturarv i hagen, som vi ska vara rädda om. Tänkte inte på det när jag bokade kastrering...Skämt å sido så vet vi inte det riktigt än, för pappersexercisen är inte klar på långa vägar men det verkar lovande. Bättre än vi trodde när vi tog oss an denna russflock. Det känns kul.
Var ut i hagen och kastade morötter till hungriga hästar. Fick då äran att klia lite på en liggande och halvsovande Elvira, hon hade inte ens bråttom upp om än att hon blängde på mig för att jag störde hennes frid.
Snart har jag klappat på hela mitt "kulturarv" i vilande ställning.

vila

Idag har kusarna haft det alldeles lugnt och fridfullt i hagen. Harry har jobbat långdag och jag varit in till stan och shoppat en loksele till russen, fleecetäcke till Indy, Fibergi till Indy, morötter till russen och grimmor till Mylta och Elvira. Väl hemkommen red jag Indy och flocken fick besök först nu ikväll. Någon hjälper Knubben av med grimman, för den låg fint avknäppt i hagen. Mylta och Elvira stod och skramlade med bjällerkransen. Mer än så var det inte idag. Ett orostecken dock, Mylta hostade till en gång och inget mer, har inte hört det tidigare. Får se om det är en engångsgrej, hoppas på det iallafall.

fantastiska hästar

När jag och Harry kom till hagen nu på eftermiddagen så låg Knubben och vilade. Harry gick fram och började klia honom för att till slut trycka lite på manken och då la han sig alldeles platt. Jag kunde göra en inspektion av hovarna och klämde och kände på alla benen och jättemagen. Disa stod och hängde med hakan på Harrys axel och Mylta och Elvira kom och ställde sig tätt intill efter att ha snusat och bitit lite på Knubben som fortsatte att ligga kvar. VARFÖR hade jag inte kameran med mig!!!! Det var en helhäftig upplevelse, även Harry var tagen av stunden och det förtroende han fick av Knubben. Jag störde så klart ordningen så att han var tvungen att kliva upp, vid ett försök att undkomma en närgången Lyckofröken och Najka.

Lite nya prylar lades ut ihagen; ett par plastdunkar hängdes upp i träden efter att Harry spelat hovboll med Disa runt hela hagen. Fölisarna hittade åt bjällerkransen och tyckte att det var spännande, dessutom en anledning att träna galopprusning. Dessutom vågade de två gå till badkaret alldeles själva och kom sen tillbaka i en rasande fart.

Sara Hovslagare tittade förbi för att planera den kommande hovvården. Alla hästarna (de stora)fick visa upp sina fötter och de skötte sig exemplariskt. Jag känner mig mycket stolt. Vi beslöt att vänta några veckor till innan vi sätter igång, då det inte fanns något som var jätteakut.

Knubben och Elvis grävde efter råttor tillsammans eller snarare Elvis grävde och gjorde utfall när Knubben också stoppade dit mulen. Jag känner mig mycket nöjd med alla russ idag.

Steg tillbaka

Knubben vill fortsätta vara en vild och fri liten häst. Igårkväll hakade vi på ett grimskaft för första gången och begärde några steg framåt innan vi slutade. Han skötte sig utmärkt och var inte lite stolt över sig själv. Om någon skulle ha sett honom in action för första gången idag så skulle ingen tro att ha överhuvudtaget sett en människa förrut. I tre, 3!!, timmar har han gått och jag gått, han har stannat, jag har stannat, han har gått, jag har gått osv. Vi har nog promenerat 700 varv runt stenröset ikväll innan han gav sig så att jag fick klappa lite på honom. Under dessa timmar så provade han att trava ifrån mig några gånger, gömma sig bland de andra några gånger och provade att kicka åt mig en gång (då fick han ett äpple i rumpan som Najka hittade senare). När han till slut gav sig och jag bara klappade om honom och kliade manken och sen lämnade honom så stod han med låång mule och fattade ingenting. Under dessa tre timmar så har Disa agerat hund, hack i häl nästan hela tiden, förutom när hon agerade stenget tillsammans med fölen på stenröset. Eftersom hon var så ihärdig att hänga med så fick hon gå i grimma en sväng också. Hon fattar att man ska gå framåt för att få eftergiften, det är bara lite svårt att ta med bakbenen också i denna framåt rörelse. Hon kommer att bli en kanonrolig häst, eller det är hon redan.
Något har hänt med Mylta och Elvira också, dom sökte upp mig båda två inte så att jag fick ta i dom men så pass att de undersökte rep och grimma i min hand. Dessutom fick jag se se upp under min promenad med Knubben för de hade värsta galoppträningen och använde han som stoppkloss emellanåt. Inte lätt att vara Knubben, det har hänt mycket i hans unga liv på en vecka. Jag tycker att det har hänt otroligt mycket med alla hästarna på bara någon dag, så det är inte konstigt att det blir protester från någon för att det går för fort. Ett steg framåt och två tillbaka...

nattruss

Sent igårkväll gick jag ut i kallblåsen med pannlampa och ficklampa för att ta reda på vad hästarna gör i mörkret. För att riktigt kunna spina på dom så hade jag ju inga lampor på när jag närmade mig hagen. På avstånd kunde jag se hur deras ögon glimmade av lyktorna på en bil som passerade, de såg riktigt russkiga ut. Ingen björn vågar sig på det där gänget en mörk natt. Jag var nog avslöjad innan jag gick ut genom dörren trots mina fina smygförsök, Najka kom på en gång och undrade vad jag ville. Det var i och för sig positivt att hon kom först som på beställning. Jag slog på lamporna och alla små hästar tyckte att det var mycket praktiskt för de började beta där ljuskäglan lyste. Flyttade jag lampskenet så följde de efter. Inte gjorde de nåt särskilt spännande heller, de stod bara och hängde vid tråden mitt ute på den öppnaste delen av hagen.
Idag (dagtid) har jag utökat hagen lite och letat efter Disas grimma. Hon är som Houdini (eller hur det stavas) när det gäller att ta sig ur grimman (nåt hon gör nattetid). När den väl satt på igen så fick hon träna på att gå med grimskaft, vilket är skitsvårt. Hon provade med huvudet åt både höger och vänster för det har ju funkat förrut för att sen inta åsneställning. Tillslut trillade poletten ner och hon flyttade sakta men säkert en fot i taget framåt. Sen hon halats in en replängd fick hon ledigt. Nu ska jag iväg och dra Knubben i grimman och se vad som händer.

russbilder

Najka Elvira?
surDisa

Mylta

Najgran & Lyckofröken

surDisa

Idag har lilla Disa försökt tala om att hom minsann är en stor häst. Min pappa var i hagen och han var nog absolut helt genomskinlig enligt Disa, när hon liksom, ojdå nämen hoppsan, fattade att man inte kunde gå över en hel stor karl och att han inte var tänkt att flytta sig för henne så bet hon honom i byxbenen istället och sa liksom Flytta på´re här kommer jag eller i ett andra andetag, det kliar mellan öronen för f-n. Hon var med andra ord riktigt grinig idag. Hon fick iallafall träna på att lyfta hovar och vända på huvudet. Tre av fyra hovar gick jättebra, sen blev hon nog trött på oss. Lyckofröken har lyft på alla hovar utan problem och blivit runt ledd. Hennes belöning var när borstarna kom fram. Det är en dam som nog skulle gilla att gå på spa.
Najka fick göra detsamma som Lyckofröken, hon uppskattar dock inte borstarna lika mycket som sin dotter. Tror att jag ska skaffa en riktigt mjuk och fin borste åt gamla Najka så kanske hon tycker att det är lite härligt. Knubben har också lyft fötter och blivit borstad. Mylta och ?? har inte gjort annat än knatat runt och spanat av läget lite. ?? är lite låg för hennes mamma är inte så intresserad av att trösta eller hjälpa längre, tur att Mylta och Disa ställer upp som polare.

nyfiken

Det är tryggt att gömma huvudet bakom trädet,

syns du inte, finns du inte......................

....fast man kan ju tjyvkika lite............
..........men hallå, vart kom du ifrån?

övningskväll

Disa har denna afton tränat på att ge efter för tryck i grimman både åt höger och vänster. Mycket duktig tjej som klarade det galant och fattade snabbt vad det handlade om. Hon har också knatat runt hagen med en vojlock liggande på ryggen tills en av de andra var och plockade av henne den. Började lyfta bakben också, vilket hon tyckte var jättesvårt och sparkade lite. Knubben undrade däremot vad hon sparkade åt och kom till hennes undsättning med stora steg.
Knubben fick också träna på att ge efter åt höger och vänster, samt lyfta hovar. Han prövade lite fler utvägar än Disa innan han kom på tricket. De andra hulliganerna fick lite större hage, vilket Najka uppskattade väldigt. Nytt också i hagen är en bytta mineraler, som har varit välbesökt. Mylta (jag tror hon heter så Najkas föl) undersökte husses skor, visserligen när han satt ner, men hon kom framsmygande av sig själv. Fölisarna blir modigare och modigare vilket är jättekul. Dessutom fick de lite roliga saker i hagen. En rosa fin handduk som Knubben "dödade" med framhov och tänder innan någon annan fick titta på den. Två färgglada "flugfransar" rönte också uppmärksamhet. Det är en flock nyfikna russ.

saltbehov

namn

Har funderat lite på namn till stofölen och har några som jag gillar:

Snorkfröken
Humla
Mylta
Elvira (lyckoelvira)
Mollymy
Pimpim

Idag fick de en saltsten i hagen. Knubben och Disa uppskattade denna delikata slickepinne. Fölen gjorde en noggrann undersökning av grimmor och grimskaft som låg på marken och Disa kom och kastade repet upp och ner så fölen sprang. Najkas föl var fram och snusade på mina skor där jag satt på en sten. Hon blir modigare och modigare. Till och med Najka var tvungen att delta och stod inte så långt på sidan som tidigare dagar. Hon går dessutom strålande att leda.

vilodag

Idag har det varit en vilodag för både oss och hästar. Jag har kollat över höförrådet inför vintern och planerat inför ligghallsbygget. Hästarna har bara skrotat runt och ätit. Hela flocken möter upp nu när man kommer till hagen. Disa är först och vill gärna bli kliad och klappad. Lyfte framhovar på henne och Knubben utan problem. Disa tippade inte åt något håll, inte heller Knubben. Fölisarna måste snart få några namn så att det går att "prata" med dom. Vi har ju kallat Lyckofrökens föl för Snorkfröken, men jag vet inte.....

hagpicknick

Tidigt i morse var jag iväg till hagen för att kolla av de små liven och se om vattnet räckt över natten. En ljuvlig syn var att se morgontrötta föl ligga utsträckta i gräset, givetvis hade jag ju ingen kamera med mig. Folk och hundar har besökt hästarna hela dagen. Fölen var supernyfikna på Elvis (dansksvensk gårdshund) och Nalle (tollare). Nalle var nog mest likt ett russ för det ledde till en nos mot nos hälsning. På förmiddagen fick jag också förmånen att klappa alla hästar i liggande ställning. Disa lät som en liten gris och sträckte ut sig i sin fulla längd, Najkas föl var lite misstänksam men höll till, så fort jag backade undan så reste hon sig upp. Lyckofrökens föl låg raklång bakom hennes rumpa och låg kvar som en död medan jag strök henne över hela kroppen. Lyckofröken själv stödde mulen i backen och slöt ögonen för en kort sekund när manken kliades. Knubben som stod på benen kom och lade sig brevid Disa och var också nöjd med att bli omklappad. Det känns skönt att de redan är så trygga även om de också är trötta av miljöombytet. Till saken hör att grannfamiljen med två småkillar också var med och fick klappa den vilande flocken.
På eftermiddagen hade jag bjudit in stallkompisarna till hagpicknick. Vi var totalt 9 som invaderade hagen med fikakorg. Det promenerades, borstades, klappades, fotades, fikades, klappades, pratades och jagades råttor (elvis). Inte ett russöra viftade oroligt vid denna anstormning. Det var snarare intressant med plastpåsar, grimmor och och borstar. Det ena härliga russ som kommit hit.

gårdagen

Igår kom alla sex russ hem. De fann sig snabbt tillrätta i den av oss hastigt uppslagna hagen. Lastningen gick bra och så även transporten hem. Alla var lite svettiga när de klev av men för att ha varit första resan för de flesta av dem så gick det strålande.
Denna russflock består av Najka med föl, Lyckofröken med föl, Disa och Najgran kallad Knubben. En bättre presentation av dom kommer senare.